STILLBILDER / STILLS
Sound imaging of a shipwreck shot with the aid of a side-scan sonar, an instrument used in marine technology to read the seabed by means of diagonal sound waves, which are then digitally rendered into images. An objective eye is directed towards that which remains invisible to human vision, thus recording a world beyond the attainable.
Ljudbilder av skeppsvrak tagna med hjälp av en sidescan-sonar, ett marinteknologiskt instrument som läser av havsbotten med hjälp av diagonala ljudvågor vilka omtolkas av en dator till bild. En objektiv blick riktas ner mot någonting det mänskliga ögat ej kan se och registrerar en värld bortom den åtkomliga. Projektet är ett samarbete med Deep Sea Production och Marin Mätteknik. Scrolla ner för mer information om de enskilda bilderna
Wilhelm Gustloff, Steuben & Goya
- Fartygskatastrofer i skuggan av kriget / Sea catastrophes in the shadow of war
In connection with the 70- anniversary of the Wilhelm Gustloff catastrophe 2015, the exhibition War aijentlich ain scheenes Schiff opened at Günter Grass
Haus in Lübeck. The exhibition was curated by Martin Schibli and Ivona Bigos and showed German, Swedish, Russian and Polish artists who worked with the theme of Gustloff. There was also a memorial service in the St. Jacobi cathedral where the polish artist Anna Steller gave a performance and the author Günter Grass read to a crowded church. I was participating in the exhibition and had also possibility to stay at the dinner together with Günter Grass and even four survivors from Gustloff. It was a great and unforgettable evening when I was told their personal stories from that fateful January night at the Baltic.
Background
In the end of World War 2 a lot of ships in different sizes were used to transport refuges away from the approaching eastern frontline. After the capitulation at Stalingrad in 1943, the German territory decreased as the Red Army advanced towards vest. Civilians were often affected by the revenge from soviet soldiers, and was held accountable for all the suffering German soldiers caused the Russian people, including the siege of Leningrad when almost one million civil Russians were starving to death. When the Red Army had cut of the roads and railroads in Poland, the sea remained as the only open way to west. Despite obvious danger, people desperately tried to find a place on board some of the boats and ships in the crowded harbours. Everything that was floating, from cruiser liners to small open fishing boats were used in this, from Admiral Karl Dönitz ordered evacuation, called Operation Hannibal. Even though ten thousands of people followed their ships in the deep, the mass evacuation of East Prussia, Poland and the Baltic states was successful and more than two million people were saved during the last months of World War 2, from January to May 1945.
I samband 70-årsdagen av Wilhelm Gustloffs förlisning 2015, öppnade utställningen War aijentlich ain scheenes schiff på Günter Grass Haus i Lübeck. Utställningen som curerats av Martin Schibli och Ivona Bigos visade samtida konstnärer från Tyskland, Sverige, Ryssland och Polen som på olika sätt arbetat med denna händelse. Det hölls även en minnesgudstjänst i St. Jakobikatedralen där den polska konstnären Anna Steller visade ett performansverk och författaren Günter Grass läste för en fullsatt kyrka. Jag medverkade i utställningen och hade även förmånen att få närvara vid den måltid som hölls efter där Günter Grass och dessutom fyra överlevande från Gustloff deltog. Det var en stor och oförglömlig upplevelse att få samtala med dessa och få ta del av deras minnen från den ödesdigra natten på Östersjön.
Bakgrund
Under slutskedet av Andra Världskriget användes ett stort antal fartyg av varierande storlek för att transportera flyktingar undan den annalkande östra frontlinjen. Efter att Stalingrad fallit 1943 krympte de tyskockuperade områdena i allt snabbare takt då Röda Armén avancerade västerut. Civilbefolkningen drabbades ofta hårt av sovjetsoldaternas hämndbegär, och fick stå till svars för de lidanden som tyska soldater tidigare orsakat den ryska befolkningen, bl.a. vid belägringen av Leningrad, där ca en million civila ryssar svalt ihjäl. Då Röda Armen skurit av alla land- och järnvägar västerut återstod att ta sig sjövägen, en sista möjlighet som trots de uppenbara farorna fick människor att i desperation tränga sig ombord på vad fanns tillbuds. Allt från stora färjor till små öppna fiskebåtar sattes in i den av Karl Dönitz beordrade Operation Hannibal, evakueringen av civila i Baltikum, Ostpreussen och polska korridoren. Trots att tiotusentals människor följde sina fartyg i djupet var detta en mycket framgångsrik massevakuering då över två millioner civila räddades under Andra världskrigets sista månader, från januari till maj1945.
Wilhelm Gustloff
The cruise liner Wilhelm Gustloff was built in Hamburg 1936-37 for the holiday organisation Kraft durch Freude and was named after a Nazi politician who was murdered in Switzerland. The ship was built with high demands on comfort and security, including twelve waterproof compartments, and was considered as totally secure. The concept of unsinkable was not used after the Titanic catastrophe. Wilhelm Gustloff made more than fifty cruises to the Mediterranean and along the Norwegian coast. This, the first class free cruiser liner, which was built for recreation for German workers, was a big propaganda number for the Third Reich, like the participating in Lingiaden. The gymnastics competition was arranged in Stockholm summer 1939, just some month before the war. When World War 2 started, the cruise liner was used as a hospital ship and later for lodging and education of submarine crews at Second Submarine School Division.
Tuesday, 30 January 1945 Gustloff left Gothenhafen (Gdynia). On board were, except the 173 crewmembers, 918 navy crew, 162 injured soldiers, 373 navy female crew and a great amount of refuges. About 9000 people were on board a ship that was built for 2000. The embarkation was chaotic, when people tried everything to get on board. The refuges were almost exclusively woman, children and elderly people, weapon aged boys were, if recognised, were always sent to the front. Estimation of the number of people on board differ a lot, passengers lists were written in the beginning but gradually the embarkation became more and more out of control. Gustloff and the two convoy ship was observed by the Soviet submarine S13 under command from Aleksandr Marinesco. Three torpedoes were fired off towards what Marinesco thought should be a German troop transport ship.
22.18, Gustloff disappeared with the stern fully lit, just over an hour after the devastating torpedoes hit. It was storm and minus 18 degrees that night in the south of Baltic Sea. Many lifeboats were not properly launched because wires, tackles and davits were frozen. The rescue work was even obstructed by the submarine that still was sneaking around the sinking cruise liner with the intention to even sink the other ships when they tried to rescue people from ice cold water. The convoy ship Löwe and other vessels in the area managed, despite those horrible circumstances, rescue about 1000 people. In 1950s the wreck of Gustloff was blown up in search of the coveted steel. As often when it comes to big catastrophes, rumours and conspiracy theories are associated with the sinking of Wilhelm Gustloff, for instance, one story says that the famous Amber room was brought on board. The murdered politician Wilhelm Gustloff should, if he still had been alive, celebrated his 50 anniversary the same night as the magnificent cruise liner went down, in January 30, 1945.
Kryssningsfartyget Wilhelm Gustloff byggdes i Hamburg 1936-37 på beställning av den statligt kontrollerade semesterorganisationen Kraft durch Freude och uppkallades efter en mördad nazistisk politiker. Fartyget byggdes med höga krav på komfort och säkerhet, bland annat med tolv vattentäta avdelningar, och sades vara absolut säkert. (begreppet osänkbar användes inte efter Titanic-katastrofen.) Wilhelm Gustloff kom att göra ett femtiotal kryssningar bl.a till Medelhavet och längs Norges kust. Detta, det första klasslösa kryssningsfartyget, avsett för tyska arbetare och tjänstemäns rekreation, utgjorde ett stort propagandanummer för Tredje Riket, bland annat då det låg i Stockholm med tyska gymnaster under Lingiaden sommaren 1939. När kriget bröt ut omvandlades Gustloff till lasarettsfartyg och därefter till förläggnings och utbildningsfartyg för 2:a ubåtsskoldivisionen.
Tisdagen den 30 januari 1945 lämnade Gustloff Gotenhafen (Gdynia). Ombord fanns förutom besättningen på 173 man, 918 man av flottans personal, 162 sårade soldater, 373 marinkårslottor och ett stort antal flyktingar. Totalt fanns uppåt 9000 personer ombord på ett fartyg som var byggt för omkring 2000. Embarkeringen var kaosartad när människor gjorde allt som stod i deras makt för att komma ombord. De flyende var nästan uteslutande kvinnor, barn och åldringar, pojkar i vapenför ålder stoppades ovillkorligen och fördes bort för krigstjänst. Uppskattningen om antalet människor ombord varierar stort, passagerarlistor upprättades inledningsvis men efterhand blev embarkeringen helt okontrollerad. Gustloff och de två eskorterande fartygen siktades av den sovjetiska ubåten S13 under befäl av Aleksandr Marinesco som avlossade tre torpeder mot vad han påstod skulle vara en trupptransport.
Klockan 22.18 försvann Wilhelm Gustloff med aktern fullt upplyst, en dryg timme efter torpedträffarna. Det var -18 grader och storm på Östersjön den natten, vilket gjort att många livbåtar inte kunnat sjösättas då blocken i dävertarna frusit fast. Räddningsaktionen försvårades ytterligare av att ubåten fortsatte att röra sig runt det sjunkande fartyget i syfte att även sänka de fartyg som försökte rädda nödställda ur det nollgradiga vattnet. Den eskorterande torpedbåten Löwe och andra fartyg i närheten lyckades trotts ytterst svåra förhållanden bärga drygt 1000 människor ur vattnet. På 1950-talet sprängdes vraket för att skrotbärga det eftertraktade stålet. Som så ofta vid stora katastrofer finns rykten och konspirationsteorier också förknippade med Gustloffs undergång, bland annat påstås att det så kallade Bärnstensrummet skulle funnits ombord. Den mördade tysk-schweiziske nazisten Wilhelm Gustloff, som fartyget uppkallats efter, skulle, om han levt, firat sin femtionde födelsedag samma natt som fartyget gick under, den 30 januari 1945.
Steuben
München was built in 1923 as a cargo ship and went on the North Atlantic route until 1930 when it was rebuild to a cruise liner after a fire on board in New York harbour. The name was changed to General Steuben and later to just Steuben. The 168 meter long ship was marketed in many countries as The White Beautiful Steuben and become a very popular cruiser.
From December 1939, the military staff used Steuben and later it was transformed to a patient transport vessel, equipped to take care of wounded soldiers. On board were doctors, nurses and medical specialist. When Steuben later evacuated refuges there was a special room for child birth which was common on board.
Just ten days after the sinking of Gustloff, captain Marinesco found his next prey. On February 9, 1945, Steuben left Pillau for destination Kiel. There was a permanent lack of escort ships and Steuben was only assisted by two small torpedo salvage ships. The convoy where going in complete darkness, but a shower of sparks from one of the escorting ship revealed them. Down in the Soviet submarine, S13, the crew prepared another torpedo. The night before February 10, Steuben was attacked in the water south from Stolpe banks. It took only seven minutes from the torpedoes hits before the great cruise liner disappeared from the surface. Approximately 4000 people were on board and about 600 saved.
Fartyget München var byggt 1923 och hade gått på Nordatlanttraden. Efter en brand i hamnen i New York 1930 byggdes hon om till kryssningsfartyg och fick namnet General von Steuben, vilket senare kortades ner till bara Steuben. Det 168 meter långa fartyget salufördes i Sverige och i andra länder som ”Vita Vackra Steuben” och var ett mycket populärt kryssningsfartyg.
Från december 1939 användes Steuben som stabsfartyg och togs därefter ut som skadetransportfartyg. Ombord fanns all tillgänglig sjukvårdspersonal från läkare och specialister till sjuksystrar och biträden. När Steuben sedan även kom att användas för att evakuera flyktingar inrättades en särskild avdelning för födslar då sådana dagligen förekom ombord.
Endast tio dagar efter sänkningen av Wilhelm Gustloff fann Marinesco och hans S13 sitt nästa byte. Den 9 februari 1945 lämnade Steuben Pillau med destination Kiel. Som i fallet med Gustloff var det svårt att uppbringa eskortfartyg och Steuben åtföljdes endast av två mindre torpedbärgare. Konvojen gick mörklagd men ett gnistregn ur en av torpedbärgarnas skorsten avslöjade dem. På S13 förberedde man ännu en torpedering. Natten till den 10 februari sänktes Steuben i närheten av Stolpe-banken och försvann från ytan endast sju minuter efter att torpederna träffat.Ombord fanns mer än 4000 människor varav 659 kunde räddas.
Goya
Just some days before the German occupation of Norway in April 1945, the fast and top modern Norwegian ship Goya was launched. The new built ship was confiscated by the Germans and used for lodging submarine school. When the East front come close to the former German border, Goya was also used for troops and refuges transports. During 1944, more than 15000 civilians were evacuated on Goya from Memel and Libau to Gothenhafen and Swinemünde and in the last month of the war she was going back and forth with over 5000 people at the same time tightly packed in the narrow spaces under deck.
Goya was a fast ship, and wouldn’t have problem to avoid threatening submarines, but the convoy speed was determined by the weakest link. Kronenfels, which participated in the convoy this fateful day had got a machine problem and forced the whole convoy to slow down. The night of April 16 was quiet and clear and the experienced sailors knew that meant a high risk.
L3, a Soviet submarine, was lurking in the water. They let the convoy ship pass and waited for the real prey. Four torpedoes were fired, two of them were devastating direct hits, splitting the hull and sent Goya to the bottom in a few minutes. Probably 6000-7000 passenger where on board Goya on her last journey. Ägir, a small towboat rescued some of those 183 people who survived the sinking of Goya, three weeks before World War 2 ended in May 1945.
Det snabbgående och moderna motorfartyget Goya byggdes i Norge och sjösattes endast några dagar innan Tyskland gick till anfall i april 1940. Goya konfiskerades av den tyska ockupationsmakten och kom att användas som förläggnings och målfartyg för ubåtsutbildning. När Östfronten närmade sig de gamla tyska gränserna kom även Goya att gå med trupp och flyktingtransporter. Under 1944 fraktade hon mer än 15000 flyktingar från Memel och Libau till Gotenhafen och Swinemünde och under vintern och våren 1945 gick hon i skytteltrafik med uppåt 5000 människor åt gången, tätt packade i lastrummen och på däck.
Goya var ett av de snabbaste fartygen och hade därmed goda chanser att hinna undan eventuella ubåtar men konvojernas hastighet bestämdes av dess svagaste länk. Kronenfels som ingick i konvojen den ödesdigra kvällen den 16 april hade fått ett maskinfel och tvingade därmed hela konvojen att sakta farten. Natten den 16 april var stilla med god sikt och de erfarna sjömännen ombord på Goya visste att det innebar ökad fara.
Den Sovjetiska ubåten L3 hade fått korn på dem, låg beredd och lät eskortfartygen passera för att invänta det riktiga bytet. Fyra torpeder avlossades varav två träffade. Träffarna fick en förödande verkan då skrovet knäcktes var på fartyget sjönk inom loppet av några minuter. Troligtvis fanns det ombord på Goya under hennes sista resa mellan 6000 och 7000 passagerare. Den lilla bogserbåten Ägir räddade en del av de 183 personer som överlevde Goyas förlisning, tre veckor innan freden i maj 1945.
